Foto: Ralf Wistbacka
Nominatrasen av silltrut (Larus fuscus fuscus) har sitt starkaste fäste i Finland men finns också i Sverige och västra delen av Ryssland. Silltruten hör till de hotade arterna (EN), därför att beståndet har minskat drastiskt. Bidragande orsaker anses vara belastning av miljögifter på häckningsområdena men framförallt i övervintringsområdena i sjöarna i Rift Valley i Östafrika där DDT ännu används. Silltruten häckar sent och är därför känslig för störningar långt in på sommaren. Samtidigt är den utsatt för predation av mink, mårdhund och gråtrut. OA undersöker silltrutens ungproduktion och faktorer som påverkar den främst i Jakobstadsnejden.
Projektet utförs i samarbete med Martti Hario (ex LuKe), Jakobstadsnejdens Natur, Miljönämnden i Nykarleby och Socklot jaktförening (Fullträff r.f.)
Risto Juvaste har varit eldsjälen ifråga om att uppmärksamma silltrutens utsatta situation och inspirerat andra ornitologer att ta sig an arten. Ett viktigt delprojekt har varit att utreda både de vuxna trutarnas och årsungarna rörelsemönster och övervintringsrutter. För detta ändamål har Risto Juvaste år 1993 startat ett omfattande projekt. Projektet går ut på att silltrutar förutom en stålring även märks med en läsring i PVC-plast. Ringen kan avläsas med tubkikare eller genom fotografering med digi-kamera och teleobjektiv. Inom OA:s verksamhetsområde har Kari Pihlajamäki och Risto Juvaste märkt silltrutungar i Maxmo och södra Nykarleby. Ralf Wistbacka, Rune Jakobsson och Mikael Bäck har ringmärkt i norra Nykarleby, Jakobstad och i Larsmo. På Valsörarna har vi tyvärr inte märkt silltrutar ännu.
Foto: Ralf Wistbacka